Uppdrag Gruppbild

Fick i uppdrag från tidningen Z Lifestyle att fotografera en gruppbild innehållandes så många skandinaviska skådespelare/regissörer/manusförfattare etc som har Hollywood-anknytning som möjligt, och i det klassiska Annie Leibowitz-Vanity Fair-gruppbildsstuket där omslaget delas i tre delar och fälls ut. Låter ju hur kul som helst?

Det knixiga va att jag var tvungen att plåta en och en, lite då och då när de hade möjlighet och lust. Dessutom skulle allt synkas med kläder, studiotid, hår, rekvisita och alla människors kalendrar. Som moset på grädden fanns inte alla i Sverige, utan lite här och där i världen. Jag hade 2 månader på mig att plåta och ett par dar att retuscha.

Det lät som ett typiskt uppdrag jag inte kunde tacka nej till. Såhär blev det färdiga omslaget:

På omslagsbilden finns följande personer: Stellan Skarsgård, Alicia Wikander, Bill Skarsgård, Susanne Bier, Joachim Rønning, Izabella Scorupco, Espen Sandberg, Ola Rapace, Lena Endre, Gustav Skarsgård, Rasmus Heisterberg, Nikolaj Arcel, David Dencik, Irina Björklund, Michael Nyqvist, Helena Matsson och en gravid Malin Åkerman.

Efter ungefär 25 separata plåtningstillfällen både i min studio och kors å tvärs, extremt många riggningar av samma setup, inställda plåtningar, mycken tankemöda, kopiösa mängder fikabröd och lite photoshopfilande så var gruppbilden klar. 

För att fila ihop omslaget när alla var plåtade var det många parametrar som skulle stämma för att bilden skulle funka. På tredjedelen längst till vänster måste det vara med minst en från varje skandinaviskt land, en någorlunda bra spridning mellan könen samt att kläderna behövde funka i samklang med varandra. Denna vänsterdel slog an tonen för den fortsatta kompositionen med människor vilket i sin tur ledde till att många människor blev petade från omslagsplats trots fantastiska bilder och kanske en till synes självklar position (t.ex Fares Fares och Alexander Skarsgård). Nästan alla som plåtats fanns dock med inne i tidningen med egna porträtt.

Stellan Skarsgård poserar skickligt, och hade inget emot att drapera sig med en liten oljepressenning.

Å här är en liten Behind The Scenes-video från en av plåtningarna:

Den grundläggande setupen var att plåta alla på ett avstånd som skulle ge dem ett realistiskt perspektiv när hela gruppbilden var sammanfogad. Därför stod jag på 11 meters avstånd och plåtade med 135 mm (plåtat med Canon 1DX). Detta enorma avstånd medförde naturligtvis vissa kommunikativa problem, och jag fick tjoa ganska friskt för att höras i studion. Tjoandet skapade halsrasp. Halsraspet krävde kaffe. Kaffet krävde bulle. Mm. Även om personerna blev frilagda för gruppbilden, skulle bilderna användas var för sig som vanliga porträtt också och där ville jag ha en klassisk touch för helkroppsporträtt, och vad är väl bättre än en hederlig gammal oljepresenning som bakgrund.

För att få ett snyggt djup så var bakgrunden tvungen att vara 4 meter bakom personen vilket gjorde det totala djupet från kamera till bakgrund till en sträcka om 15 meter. Det är en ganska krävande längd, speciellt om man är tvungen att kunna rigga upp detta över 20 gånger på tidpunkter med extremt kort varsel när det kanske inte alltid finns en så stor studio ledig (visst, om man har en astronomisk budget går allt att lösa, men nu är det verkligheten vi pratar om – där finns inga astronomiska budgetar. Hemligheten är ett ständigt knätrollande).

Jag har för detta projekt plåtat i studios, utomhus, i garage, i konferenssalar och på hotell, och alltid lyckats få till ca 15 meter i djupled. Det svåraste att lösa var att få med sig all utrustning genom flygplatskontrollerna, och därför var jag tvungen att ha så lätt och smidig utrustning som möjligt för att kunna vara mobil.

Utrustning – På hemmaplan (Spring Studio – Stockholm) hade jag en riktig, äkta, groteskt tung oljepress som bakgrund som vägde typ förtiofyra miljoner ton, Profoto Pro8-blixt på en jätte-Giant 240, grova stativ, kaffebryggare, fikabröd, musik, värme och myspys.

Utomlands hade jag ett betydligt enklare “resekit” som gav ett så likt resultat som möjligt, om man var lite noga. En mycket lättare bommulspressenning (köpt på överskottslager i LA), en Profoto D1, Elinchrom Quadra, ett 185cm paraply från Kaffebrus och några Speedlight-blixtar.

Iza fladdrar på bakgrunden

Iza fladdrar på bakgrunden

Här ser man Izabella Scorupco flaxa med bakgrunden, en Profoto D1 i kaffebrusparaplyet, Elinchrom Quadra som kicker bakifrån, en Canon Speedlight som kastar ljussträcket på marken (med CTO-filter) och ett par till Canon Speedlights för att synka alla blixtar som slavade snällt.

Den lättare, billigare utrustningen kräver mer precision av fotografen än den tunga och man får räkna med att blixtarna inte riktigt är lika snabba och konsekventa i färgerna – men det går. Mer tid i Photoshop bara. Klappklapp!

I Köpenhamn plåtade jag Susanne Bier, och detta i ett konferenssal. Ensam utan assistenthänder bävade jag lite för hur jag skulle få upp presenningen eftersom jag inte hade med mig stativ för ändamålet, men hittade en stor motordriven projektorduk i konferenssalen! Några klämmor och VIPS så kunde bakgrunden hissas upp i kungligt manér. 

biobg.jpg

Jag skulle få 45 minuter med Bier innan hon skulle iväg in till en TV-sändning som låg i närheten, så det fanns inte några marginaler till fel. Därför såg jag till att vara där i väldigt god tid för att hinna förbereda allt samt fixa lite extrarekvisita för att låta kreativiteten flöda.

Bier kom 40 minuter för sent… 5 minuter kvar till mig. Och så Danska på det.

Tittut. Gillar denna bild skarpt. Den dolda, danska regissören Susanne Bier i en Arne Jacobssen-stol. Förståss.

Tittut. Gillar denna bild skarpt. Den dolda, danska regissören Susanne Bier i en Arne Jacobssen-stol. Förståss.

Den fotograferade bakgrunden till själva omslagsbilden togs när jag var och strosade omkring på inspelningsplatsen till True Blood. Ett gigantiskt studiokomplex som kallas “The Lot” där min bakgrund plötsligt tornade upp sig. Den fotograferades med en Canon 5D, och eftersom jag behövde väldigt hög upplösning plåtade jag bakgrunden i flera bilder med en 85mm-lins och lade ihop dem efteråt. Slutbilden är ca 15000 pixlar bred!

Typ 5 bilder ihopstitchat skapade väldigt många pixlars upplösning vilket behövdes.

Typ 5 bilder ihopstitchat skapade väldigt många pixlars upplösning vilket behövdes.

Porträttens bakgrund, presenningen, är en story för sig. Härregudars. Det används alltså två olika presenningar. En finfin och en fulful. Den fulfula köpte jag i Hollywood för en billig penning och den var way för ny och totalt utan karaktär. Tanken var att släpa den utmed en perfekt skitig mark för att ge den rätt patina och liv, så vi begav oss till St Monica Pier för där finns det en jättestor sandig parkeringsplats. Vi jagade runt med bilen i säkert en timme utan att lyckas hitta ingången till parkeringsplatsen, varför dröm-nerskitningsstället bara blev en dröm… Suck.

 ...hatar den där parkeringen. Vi hittade aldrig infarten.

 ...hatar den där parkeringen. Vi hittade aldrig infarten.

Inte kon på isen, men väl den snyggt skitiga bakgrunden.

Inte kon på isen, men väl den snyggt skitiga bakgrunden.

Så vi band fast den bakom bilen, ställde några kameraväskor på och körde runt, runt på en vanlig jävla liten parkeringsplats av asfalt. Det blev skitbra ändå. 

Bilden med vägkonen föreställer presenningen efter att den fått sin välförtjänta behandling. Tänk va lite skit kan göra. Flammigt, skitigt, livfullt, belevad, bedagad, dammig, geggig, repig, hålig, fnasig eller helt enkelt sjukt schleten.

Den riktiga presenningen hade jag i Sverige. Den gick inte att frakta med ett normalstort flygplan på grund av dess astronomiska vikt. Den är magiskt vacker och sånna presenningar är näst intill omöjliga att hitta idag. Tänker jag berätta var jag fick tag på presseningen? Nä. Kan jag stava till presenning? Ja, nu. Pres. Enning. Ett s. Två n.

1DX_8982.jpg

Vi som jobbade med projektet var:

Foto: David Bicho
Assistent: Gustav Gerdes
Assistent 2: Maria Grovemountain
Styling och makeup: Ricki Petrini
Retusch: Hans Andersson

Nån dag ska jag få ändan ur vagnen och fixa alla porträtt till någon slags utställning, hälla upp lite vin i små glas, och jordnötter i ännu mindre glas och ha någonslags utställning. Syftet? Främst för att få dricka lite vin i små glas! Det e väl kul? Nu måste jag sova. Natt!