Sluta titta på softboxen!

Ofta slås jag av att många slaviskt fokuserar på softboxen istället för på objektet där ljuset skall träffa. Jag gjorde det själv i många år. Följde tumregler såsom att "ögonen skall vara på 1/3's höjd av softboxen" och "avståndet skall vara likamed softboxens diagonal" eller "vinkla softboxen 45 grader nedåt" osv.

Idag fnyser jag i smyg åt dessa regler. Missförstå mig rätt - regler är aldrig fel att kunna. Eller rättare sagt; regler är ett måste att kunna för att i nästa steg veta vilka regler det är man bör bryta mot och i vilka situationer det till och med är en förutsättning för att bilderna ska bli bra. Ljussättning är situationsanpassat. Det går inte att placera softboxen/paraplyet/ beautydishen/etc (jag kommer skriva enbart Softbox hädanefter, men menar naturligtvis alla typer av ljuskällor) på ett förutbestämt sätt, lägga händerna på ryggen och tro att personen som ställer sig framför softboxen ska bli optimalt ljussatt.

Någonting jag försöker förmedla på ljuskurserna är att man MÅSTE TITTA PÅ OBJEKTET samtidigt som man vinklar in sin softbox. Då är det BARA objektet som är viktigt. Fladdra gärna runt med softboxen som en galning och titta på ansiktet hela tiden. När du tycker det är snyggt, fladdra mindre, och till slut hittar du den snyggaste vinkeln. Där är softboxen rätt vinklad. Ibland kan det vara i en hejsanhoppsanvinkel som ser helt "fel" ut om man ser till hur folk tror att softboxar "skall" vara vinklade.

Jag jämför magkänsla med Mr Rapace.

Det svåra är inte själva vinklandet. Det svåra är att lära sig känna i magen när det "är snyggt". Att träna på att utveckla sin personliga smak. Det är nyckeln. Vad tycker DU som fotograf är snyggt? I början är det kanske luddigt, och man kanske inte tycker ett endaste dyft. Då får man helt enkelt börja testa olika varianter för att hitta sin magkänslas gränser. Kolsvart i ansiktet eller blaff rakt på? Tycker jag det ena är bättre än det andra? Hitta åsikten i dig. Nästa steg är att försöka förfina åsikten genom att vrida runt ljuskällan med lite mindre fladder. Ju mer man håller på, ju bättre lär man känna sina känslor och en dag vågar man lita på sin magkänsla. 

En ölbryggarmästare står bland sina prylar och har åsikter. Jag fotar bara. Anser att ljuset faller fint när han står en aningens vänd åt det hållet.

En liknelse: Jag är urkass på öl. Jag är totalt underutvecklad inom detta område. Ölen jag tyckte om när jag var 17 år gillar jag än idag. Ljust och blaskigt. Såfort det är minsta lilla karaktär eller kärvhet så tycker jag det är äckligt och vill skölja ur munnen med en härligt smaklös Corona. Men skulle jag börja smaka ordentligt och verkligen försöka känna efter så skulle jag förmodligen lära min hjärna att urskilja nyanser. Till en början grovt, men ju mer jag fokuserar på vad jag tycker och känner, destå större "vokabulär" får mitt smaksinne. Smaksinnets upplösning ökar kan man säga. Och med tiden kommer jag kunna smutta på en Indian Tribute från Oppigård och ha åsikter, sotarmössa och anse både ditt och datt.

Här har vi en kille med förfinat tycke om öl. Oppigårds grundare Björn Falkeström. Bryggeriet har vunnit fler priser än jag kan räkna till på Finska.

Självklart hajar ni vad jag är ute efter. Det är samma sak med ljussättning (och allt annat). Det går att utveckla och förfina sitt tycke och smak. I början grovt, men ju mer man faktiskt tittar och känner efter, ju starkare kommer ens magkänsla (för det är där det sitter) kunna känna och urskilja subtila skiftningar i ens egna åsikt. För att utveckla detta sinne när det gäller ljus måste man titta på det man ljussätter. Följer man ljusdiagram slaviskt så kommer man inte vidare.

Det är i magkänslan ditt personliga uttryck finns. Det är där du hittar självförtroendet du skall stå på och skapa utifrån. Finlir har man självklart inte alltid tid med, men har du ägnat tid åt att testa, öva, slipa så har du möjlighet att hitta ett personligt uttryck. När du sen står under tidspress framför en stressad VD som skall ha ett årsredovisningsporträtt, så är din tränade magkänsla din bästa vän. Rätt beslut tas snabbt när man är säker på vad man tycker. Och tyckandet skall enbart vara baserat på hur det ser ut. Inte vilken vinkel softboxen har.

Kika på animationen nedan. Bilden föreställer en av mina bästa vänner Ken1 som följsamt låter mig flänga runt med softboxen fast klockan är mitt i natten. Denna typ av ljusdocka är utomordentligt bra att laborera med eftersom man kan studera ljuset ytterst nördigt och verkligen finlira och öva på sitt eget tycke och smak. När tycker jag det egentligen är snyggast? När är ljuset som bäst överensstämmande med vad jag vill säga, och vid vilken vinkel blir allt som bäst?

 

 

Over and out.