Profoto B2 och Bicho

För några månader sedan fick jag, under sedvanligt hyschpysch, en förhandstitt på Profotos senaste familjemedlem - B2. En extremt mobil och batteridriven blixt, tänkt att vara ett supersmidigt komplement till eminenta B1.

Mitt uppdrag var att plåta marknadsmaterialet till B2, och det var med ytterst nyfikna fingrar jag satt där på huvudkontoret och vred och vinklade blixthuvudena, batteriagget, kablarna och de lättare softboxarna och övriga tillbehör. Ju mindre grejerna är, destå pilligare blir det och varenda liten ljussatt gradient, reflektion, skugga och upphängningsanordning kräver mer och mer precision.

När jag plåtar så är min intention alltid att göra så mycket som möjligt direkt i kameran. Tiden i photoshop är ändå konstant, så för varje minut jag lägger innan Photoshop har jag igen mångfalt när det är dags att retuschera. Dessutom ser det inte photoshoppat ut, eftersom allt synligt är på riktigt.

Toppvy över Profoto B2. Den ljusmässiga utmaningen ligger i att få fram form och känsla i knappar och vred. 

Förpackningsbild för Profoto B1 med en lampa. Själva B2an är på kortändan av kartongen, och lampa med sladdsnirkel på långsidan. Detta är för övrigt den enda bilden som inte är plåtad med Hasselblad H5D MS. Här fick Canon 1DX stå till tjänst, och det gjorde den med den äran. Skälet? En kombination av tidsbrist, skärpedjup, brännvidder och närgränser.

B2's lamphuvud - en stilstudie.

Lamphuvud med tillhörande kabel på ett snirkligt vis. Många fiskelinor och hemmagjorda Bichoknopar senare så hängde den där.

Kikar man över kanten på B2 så ser man den lysande testknappen skina som en soluppgång. I detta fall lyser inte knappen av sig självt, utan det är en Profoto Multispot som lyser upp knappen. Plus lite andra blixtar å grejer för att få till själva highlightsen. Så mycket möda för något så lite. Så är det. Suck...

Kikar man över kanten på B2 så ser man den lysande testknappen skina som en soluppgång. I detta fall lyser inte knappen av sig självt, utan det är en Profoto Multispot som lyser upp knappen. Plus lite andra blixtar å grejer för att få till själva highlightsen. Så mycket möda för något så lite. Så är det. Suck...

B2'ans nya, lättare speedring med tillhörande softbox-spröt.

Några nävar vita stenar och ett torrt löv fick ställa upp som underlag.

Blixthuvud med barndoors. Stängda. Stängt är kul. Den här lär ni nog aldrig se någon annanstans än här. Det finns något gulligt över den. Ser lite ut som en dataspelsgubbe.

Blixthuvud med barndoors. Öppna. Obs - råfil 100% rakt ur kameran, utan photoshop - ramen runt om är svart gaffatejp jag använt för att maska bort motljuset som kommer från ljus precis utanför ramens kant som lägger alla highlights runt om varje barndoor.

Canon 5D Mk3 med en lösning för b2 direkt på kameran. Precis när denna bild var tagen och studion städad så kom jag på att jag glömt sätta dit Profoto Air-sändaren i kamerans blixtsko som man ju måste ha för att blixten skall veta när den ska blixtra. Med håret avslitet från huvudet riggade jag om allt och tog en ny version med sändaren. När jag nyligen såg den färdiga profotobroschyren med tryckta bilder så har de använt denna bild ändå. :). Knytnävsbit.

B1 + B2-familjen samlad.

Vad tycker jag om B2 då? Jag har använt den sparsmakat eftersom det var så hemligt och svårt att göra det utan att någon sett mig, men mina tester vad gäller TTL och stabilitet visar att det funkar klockrent. Den stora grejen är smidigheten. De nya softboxarna etc är lättare och färdigmonterade vilket innebär mindre meck när det ska gå undan, vid t.ex redaktionella porträtt (självklart passar alla vanliga profotoprylar direkt på blixtarna som har samma diameter som alltid). En trevlig bonus är att B2an kan köras på 220v eller på batteri. Någonting som B1 inte kan.