Sluta titta på softboxen!

Ofta slås jag av att många slaviskt fokuserar på softboxen istället för på objektet där ljuset skall träffa. Jag gjorde det själv i många år. Följde tumregler såsom att "ögonen skall vara på 1/3's höjd av softboxen" och "avståndet skall vara likamed softboxens diagonal" eller "vinkla softboxen 45 grader nedåt" osv.

Idag fnyser jag i smyg åt dessa regler. Missförstå mig rätt - regler är aldrig fel att kunna. Eller rättare sagt; regler är ett måste att kunna för att i nästa steg veta vilka regler det är man bör bryta mot och i vilka situationer det till och med är en förutsättning för att bilderna ska bli bra. Ljussättning är situationsanpassat. Det går inte att placera softboxen/paraplyet/ beautydishen/etc (jag kommer skriva enbart Softbox hädanefter, men menar naturligtvis alla typer av ljuskällor) på ett förutbestämt sätt, lägga händerna på ryggen och tro att personen som ställer sig framför softboxen ska bli optimalt ljussatt.

Någonting jag försöker förmedla på ljuskurserna är att man MÅSTE TITTA PÅ OBJEKTET samtidigt som man vinklar in sin softbox. Då är det BARA objektet som är viktigt. Fladdra gärna runt med softboxen som en galning och titta på ansiktet hela tiden. När du tycker det är snyggt, fladdra mindre, och till slut hittar du den snyggaste vinkeln. Där är softboxen rätt vinklad. Ibland kan det vara i en hejsanhoppsanvinkel som ser helt "fel" ut om man ser till hur folk tror att softboxar "skall" vara vinklade.

Jag jämför magkänsla med Mr Rapace.

Det svåra är inte själva vinklandet. Det svåra är att lära sig känna i magen när det "är snyggt". Att träna på att utveckla sin personliga smak. Det är nyckeln. Vad tycker DU som fotograf är snyggt? I början är det kanske luddigt, och man kanske inte tycker ett endaste dyft. Då får man helt enkelt börja testa olika varianter för att hitta sin magkänslas gränser. Kolsvart i ansiktet eller blaff rakt på? Tycker jag det ena är bättre än det andra? Hitta åsikten i dig. Nästa steg är att försöka förfina åsikten genom att vrida runt ljuskällan med lite mindre fladder. Ju mer man håller på, ju bättre lär man känna sina känslor och en dag vågar man lita på sin magkänsla. 

En ölbryggarmästare står bland sina prylar och har åsikter. Jag fotar bara. Anser att ljuset faller fint när han står en aningens vänd åt det hållet.

En liknelse: Jag är urkass på öl. Jag är totalt underutvecklad inom detta område. Ölen jag tyckte om när jag var 17 år gillar jag än idag. Ljust och blaskigt. Såfort det är minsta lilla karaktär eller kärvhet så tycker jag det är äckligt och vill skölja ur munnen med en härligt smaklös Corona. Men skulle jag börja smaka ordentligt och verkligen försöka känna efter så skulle jag förmodligen lära min hjärna att urskilja nyanser. Till en början grovt, men ju mer jag fokuserar på vad jag tycker och känner, destå större "vokabulär" får mitt smaksinne. Smaksinnets upplösning ökar kan man säga. Och med tiden kommer jag kunna smutta på en Indian Tribute från Oppigård och ha åsikter, sotarmössa och anse både ditt och datt.

Här har vi en kille med förfinat tycke om öl. Oppigårds grundare Björn Falkeström. Bryggeriet har vunnit fler priser än jag kan räkna till på Finska.

Självklart hajar ni vad jag är ute efter. Det är samma sak med ljussättning (och allt annat). Det går att utveckla och förfina sitt tycke och smak. I början grovt, men ju mer man faktiskt tittar och känner efter, ju starkare kommer ens magkänsla (för det är där det sitter) kunna känna och urskilja subtila skiftningar i ens egna åsikt. För att utveckla detta sinne när det gäller ljus måste man titta på det man ljussätter. Följer man ljusdiagram slaviskt så kommer man inte vidare.

Det är i magkänslan ditt personliga uttryck finns. Det är där du hittar självförtroendet du skall stå på och skapa utifrån. Finlir har man självklart inte alltid tid med, men har du ägnat tid åt att testa, öva, slipa så har du möjlighet att hitta ett personligt uttryck. När du sen står under tidspress framför en stressad VD som skall ha ett årsredovisningsporträtt, så är din tränade magkänsla din bästa vän. Rätt beslut tas snabbt när man är säker på vad man tycker. Och tyckandet skall enbart vara baserat på hur det ser ut. Inte vilken vinkel softboxen har.

Kika på animationen nedan. Bilden föreställer en av mina bästa vänner Ken1 som följsamt låter mig flänga runt med softboxen fast klockan är mitt i natten. Denna typ av ljusdocka är utomordentligt bra att laborera med eftersom man kan studera ljuset ytterst nördigt och verkligen finlira och öva på sitt eget tycke och smak. När tycker jag det egentligen är snyggast? När är ljuset som bäst överensstämmande med vad jag vill säga, och vid vilken vinkel blir allt som bäst?

 

 

Over and out.

Målet med denna bildanalysserie är att ha en metod att följa för att kunna luska ut hur ljuset i bilden skapats. Ljusanalys handlar inte om "vilken typ av softbox som används" utan betydligt viktigare detaljer och egenskaper. Nu kör vi del två. Någonting som både låter och är självklart, men lik förbannat måste det ändå bestämmas. Så, nu kör vi.

HUR ÄR DET LJUSSATT - DEL 2

2. Vilken riktning har ljuset?

Ljuset som träffar ett objekt har en riktning. Att se från vilket håll ljuset kommer brukar aldrig vara något problem att se när man ställer frågan direkt, men många har aldrig någonsin reflekterat över detta och aldrig brytt sig. Å varför skulle man göra det? Bussen går ju ändå oavsett från vilket håll ljuset kommer. Kakorna är dyra oavsett om ljuset kommer från höger. Men när man skall analysera en bilds ljussättning är det viktigt. Ännu viktigare är när man skall ljussätta själv, där man måste analysera sin egen idé man vill förverkliga.

Så. Titta hur ljuset faller. Kommer det från höger eller vänster? Uppifrån, nerifrån? Rakt på? I vissa fall är det väldigt tydligt, i andra lite knepigare. Ofta finns det flera ljuskällor, men börja med den viktigaste. Den som är grunden i hur resten av ljussättningen är gjord. Ibland kallar man det "huvudljus". Själva idén med ljuset. Det sätt på vilket ljuset lyfter fram och lägger fokus på någonting. I bilden ovan, på tjejen med håret, är det ljuset i ansiktet som är själva grundidén med ljuset. Allt annat ljus är ljussatt efter det. Börja med detta ansiktsljus. Från vilket håll kommer ljuset i ansiktet? Nästa ljus skulle kunna vara ljuset som träffar håret på toppen (det ligger som en ljus-orange kant utmed hårets ytterkant). Från vilket håll kommer ljuset som träffar håret? Från vilket håll kommer ljuset som träffar bakgrunden? Genom att bestämma ungefärliga riktningar från de olika belysta delarna har man en bra uppskattning om var själva blixtarna står någonstans. I alla fall i vilken vinkel de befinner sig. Hur långt bort hör till en senare historia.

Finns det en skugga från näsan så skvallrar den bra om från vilket håll ljuset kommer. Ögongläns är ett annat bra knep att kika efter. Hur ljuset fördelas över runda ytor, som t.ex en panna. Övriga reflektioner och ljusare partier vätter självklart oftast mot själva ljuskällan - men bli inte lurade av smink! Makeup-artister modellerar ofta ansiktet med ljusare och mörkare toner för att framhäva vissa partier i ett ansikte och kan luras ganska mycket. Är en skugga en skugga, eller är det smink?

Vidare - genom att bestämma från vilken riktning ljuset kommer kan man även fnula ut hur eventuella väggar borde reflektera och skapa indirekt ljus. Stämmer det, eller stämmer det inte om man ser till hur rummet utanför bild verkar se ut? Oftast styr rummet det indirekta ljuset, och finns det inget indirekt ljus alls finns det en anledning. Antingen är väggarna väldigt långt bort relativt sätt mot ljuskällornas avstånd, eller så har det indirekta ljuset medvetet tagits bort av den som satt ljuset med hjälp av någonting. Metoderna att få bort indirekt ljus begränsas bara av fantasin, men resultatet är detsamma: Mörkare skuggor. Ett vanligt sätt är raster som hindrar ljus att spridas åt sidorna där väggar, tak och golv finns. Ett annat sätt är att sätta upp så kallade flaggor i vägen för lysande väggar. Eller ett svart tyg på golvet. Eller en svartsammetsbeklädd stjärnkryssare.

Målet här är alltså att definiera från vilket/vilka håll ljuset kommer. Riktningen och vinkeln.

Dessa två första punkter hänger tajt ihop. "1. Rummets form" och "2. Ljuskällornas riktning" eftersom det ena skvallrar om det andra. Rummets form påverkar ljuskällornas riktning.

Och det kommer mer.

Nu ska jag äta blåbärspajj.

Hur är det ljussatt? Del 1/8.

Hur är det ljussatt? 

Jag får ofta frågan "hur tror du det här är ljussatt?" eller ”hur gör man för att ljussätta så att det ser ut så här?”. Att analysera andras ljussättning är världens näst bästa skola. Den bästa skolan är naturen självt. Att försöka se vad naturen gör, och försöka kopiera det man gillar. I naturen finns alltid facit, men så klart måste man förstå vad man ska kika efter.

Naturen gör det av sig självt, och facit finns i miljön. Bildbyråbild i hemmamiljö med solen som ljuskälla.

Naturen gör det av sig självt, och facit finns i miljön. Bildbyråbild i hemmamiljö med solen som ljuskälla.

För mig handlar det om ett, i ärlighetens namn, sjukligt intresse och åratal av ljusnörderi. Otaliga nätter av kvantfysikstudier och snusande. Ok, knappast kvantfysikstudier men nogsamt och praktiskt studerande av hur ljus beter sig för att försöka hitta en grundläggande förståelse för ljus. Det här skedde innan Youtube hade tutorials om allt (även om de flesta filmer bara visar dynga) och när de få böcker som fanns om ljussättning var oerhört basic. Istället höll jag på, timme efter timme med pilliga försök. Jag har mången gång utstött ett genuint ”Aha.” ”Nähä…” ”Nej, gör om gör rätt.” ”Fast vänta nu.” ”Titta här”. ”Hoho!!”. "Shit!". Osv.

Spiraltrappa där solen skapat ett tjusigt DNA-mönster.

Naturen gör det så enkelt av sig själv. För ett stycke ljusnörd av rang så tar det timmar – ibland flera dagar. Många gånger förstår inte betraktaren/kunden hur oerhört många timmars släp och slit och pill och meck, med värk i kropp och en vånda som får en att vilja slita sitt hår, som ligger bakom en till synes helt vanlig bild. Där varje liten vinkel på skuggorna är minutiöst placerade. Tänk om betraktaren i allmänhet ändå hade en susning om vilken oerhörd möda som ligger bakom de små detaljerna... Men det är bara att bita sig i näven och låtsas som ingenting. Sånt är livet.

Sommar, sol och mysigt tårtkalas är egentligen svinkall höstdag utan någon sol överhuvudtaget. Men tårtan och myset var äkta. Till årsredovisning för läkemedelskund.

Att med 100 procents träffsäkerhet analysera ljuset i en bild är givetvis knivigt, men jag har kommit fram till att man kan komma väldigt långt om man vet vilka ledtrådar man skall leta efter i bilden.

Jag tycker mig ofta se att många analyser fastnar vid att prompt vilja veta vilken sorts pryl det sitter på blixten - alltså om det är en softbox, beautydish, striplight eller vad det är för sak som ger just detta ljus. Tyvärr är det inte så enkelt eftersom det är exakt lika viktigt att förstå vad det är som INTE är själva ljuskällan. Dessutom är det exakt lika viktigt att veta vad som INTE har med ljuset att göra alls. Det vill säga lära sig särskilja vad som är ljussättning och vad som påverkar bilden i form av efterbehandling, photoshopperi, smink, diverse psykologiska effekter etc.

För första gången har jag nu gjort ett försökt att lista åtta olika frågor man kan försöka svara på när man vill analysera hur en bild är ljussatt. För att inte trötta ut läsaren fullständigt så tänkte jag börja med analysfråga nummer ett:

1. Hur ser rummet ut? 

Bilden plåtad på Spring Studio där kunden önskade en minimalistisk, ren och tyst känsla. Fundera på hur rummet är tänkt att se ut. Är det högt upp i en fastighet, eller längst ner i källaren? Hur ser rummet ut bakom kameran? Var finns det väggar och tak? Var sitter fönster?

När jag tittar på en bild börjar jag med att försöka föreställa mig hur stort rummet verkar vara. Hur långt bort finns väggar, tak och golv? Finns det fönster och hur ser de ut? Var är det sannolikt att fönster, dörrar, lampor och kylskåp finns utanför bilden? Vad skvallrar den synliga arkitekturen om? Hur känns rummet? Är det högt upp eller nere i en källare?

Det är utanför bildrutan som rummet tar form, och som påverkar upplevelsen av bilden. Vår hjärna fyller automatiskt i hur det rimligtvis skulle kunna se ut. Genom att nyfiket beakta sin miljö kan man lära sig vilka detaljer som avslöjar hur ett rum ser ut. Känslan av rummets rymd styr bildens kontrast. Rummets väggar, golv och tak blir stora, indirekta ljuskällor som styr hur mycket ljus som lättar skuggorna. En annan detalj som avslöjar rummet är hur ljuset från synliga eller imaginära fönster ser ut på väggar, tak och golv. 

Den mörka väggen är mörk för det inte finns någon mark nära. Så ser det ut när någonting är högt upp. Naturen gör det här rätt hela tiden och är därför världens bästa facit och inspirationskälla. Bilden plåtad utomhus i naturligt ljus.

Den mörka väggen är mörk för det inte finns någon mark nära. Så ser det ut när någonting är högt upp. Naturen gör det här rätt hela tiden och är därför världens bästa facit och inspirationskälla. Bilden plåtad utomhus i naturligt ljus.

Så, vad använder man informationen om rummet till?

Jo, man får bra ledtrådar om var ljuskällorna är placerade och ljuskällornas spridningsvinkel. Vet man dessutom hur olika ljusformare sprider ljuset så ger det en bra hint om det är softbox, beautydish eller griddad reflektor, etc som använts.

Generellt kan man säga att ju längre bort de indirekta ljuskällorna (väggarna) är, desto mörkare skuggor blir det. Är man utomhus finns ingen upplätting från väggar alls, och därmed blir skuggorna jättemörka. Mörkare skuggor=högre kontrast.

Om det är möjligt att svara på fråga nummer ett "Hur ser rummet ut?" så ger det en hint om var direkta och indirekta ljuskällor finns och vilken spridningsvinkel de troligtvis har. Därmed får du bra ledtrådar om vilken typ av ljusformare som använts. Kunskapen kan man använda praktiskt när man själv ska ljussätta. Börja med "hur vill jag att rummet ska kännas?" och utifrån det placera direkta och indirekta ljuskällor som bygger en känsla av rummet.

Bild plåtad till magasinet Z som ville ha en öl-stuge-känsla. Fönstret i bakgrunden är en lånad fönsterkarm, och det man ser utanför fönstret är en vägg med blått ljus, och framför det skrynklad tyll som föreställer grenar, samt en svart flagga som lutar så det ska se ut som ett hustak. Här har jag försökt skapa känslan av höst en sen eftermiddag/kväll.

Förmiddagsljus på hemmasoffan skapat av Solen...

...som blev inspiration till en studioplåtning för möbelkund.

Ja, det va den första punkten i Bichos Ljusanalysskola. Nästa gång kommer det handla om riktning. Det är jättespännande och viktigt. Hejdå så länge! 

 

/Bicho

Profoto B2 och Bicho

För några månader sedan fick jag, under sedvanligt hyschpysch, en förhandstitt på Profotos senaste familjemedlem - B2. En extremt mobil och batteridriven blixt, tänkt att vara ett supersmidigt komplement till eminenta B1.

Mitt uppdrag var att plåta marknadsmaterialet till B2, och det var med ytterst nyfikna fingrar jag satt där på huvudkontoret och vred och vinklade blixthuvudena, batteriagget, kablarna och de lättare softboxarna och övriga tillbehör. Ju mindre grejerna är, destå pilligare blir det och varenda liten ljussatt gradient, reflektion, skugga och upphängningsanordning kräver mer och mer precision.

När jag plåtar så är min intention alltid att göra så mycket som möjligt direkt i kameran. Tiden i photoshop är ändå konstant, så för varje minut jag lägger innan Photoshop har jag igen mångfalt när det är dags att retuschera. Dessutom ser det inte photoshoppat ut, eftersom allt synligt är på riktigt.

Toppvy över Profoto B2. Den ljusmässiga utmaningen ligger i att få fram form och känsla i knappar och vred. 

Förpackningsbild för Profoto B1 med en lampa. Själva B2an är på kortändan av kartongen, och lampa med sladdsnirkel på långsidan. Detta är för övrigt den enda bilden som inte är plåtad med Hasselblad H5D MS. Här fick Canon 1DX stå till tjänst, och det gjorde den med den äran. Skälet? En kombination av tidsbrist, skärpedjup, brännvidder och närgränser.

B2's lamphuvud - en stilstudie.

Lamphuvud med tillhörande kabel på ett snirkligt vis. Många fiskelinor och hemmagjorda Bichoknopar senare så hängde den där.

Kikar man över kanten på B2 så ser man den lysande testknappen skina som en soluppgång. I detta fall lyser inte knappen av sig självt, utan det är en Profoto Multispot som lyser upp knappen. Plus lite andra blixtar å grejer för att få till själva highlightsen. Så mycket möda för något så lite. Så är det. Suck...

Kikar man över kanten på B2 så ser man den lysande testknappen skina som en soluppgång. I detta fall lyser inte knappen av sig självt, utan det är en Profoto Multispot som lyser upp knappen. Plus lite andra blixtar å grejer för att få till själva highlightsen. Så mycket möda för något så lite. Så är det. Suck...

B2'ans nya, lättare speedring med tillhörande softbox-spröt.

Några nävar vita stenar och ett torrt löv fick ställa upp som underlag.

Blixthuvud med barndoors. Stängda. Stängt är kul. Den här lär ni nog aldrig se någon annanstans än här. Det finns något gulligt över den. Ser lite ut som en dataspelsgubbe.

Blixthuvud med barndoors. Öppna. Obs - råfil 100% rakt ur kameran, utan photoshop - ramen runt om är svart gaffatejp jag använt för att maska bort motljuset som kommer från ljus precis utanför ramens kant som lägger alla highlights runt om varje barndoor.

Canon 5D Mk3 med en lösning för b2 direkt på kameran. Precis när denna bild var tagen och studion städad så kom jag på att jag glömt sätta dit Profoto Air-sändaren i kamerans blixtsko som man ju måste ha för att blixten skall veta när den ska blixtra. Med håret avslitet från huvudet riggade jag om allt och tog en ny version med sändaren. När jag nyligen såg den färdiga profotobroschyren med tryckta bilder så har de använt denna bild ändå. :). Knytnävsbit.

B1 + B2-familjen samlad.

Vad tycker jag om B2 då? Jag har använt den sparsmakat eftersom det var så hemligt och svårt att göra det utan att någon sett mig, men mina tester vad gäller TTL och stabilitet visar att det funkar klockrent. Den stora grejen är smidigheten. De nya softboxarna etc är lättare och färdigmonterade vilket innebär mindre meck när det ska gå undan, vid t.ex redaktionella porträtt (självklart passar alla vanliga profotoprylar direkt på blixtarna som har samma diameter som alltid). En trevlig bonus är att B2an kan köras på 220v eller på batteri. Någonting som B1 inte kan.

Uppmätning Del 4

Förlåt. Jag lovar, jag ska sluta mäta upp saker. Har ett sånt uppdämt behov av funderingar som måste ut. 

Här kommer den fjärde, och förmodade sista delen i trilogin Uppmätning. Olika ljuskällor med olika färgtemperaturer som sedan vitbalanseras. Vad händer med färgerna i praktiken? Vad händer t.ex med hudtoner när man har ett varmt filter på en lampa och sedan nollställer vitbalansen?

Det finns säkerligen fotografer därute som tror att allt man behöver göra är att vitbalansera för att få bra hudtoner - tänk om. Tyvärr är det inte så enkelt alls. I vissa fall kan det till och med vara en fördel för efterbehandlingen att ha ett färgfilter på en lampa som sedan vitbalanseras så färgsticket "försvinner" kelvinmässigt...

Jag och assistent Hans har här mätt upp Kinoflo (med tungstensrör), en Halogenlampa från Falcon Eye och en vanlig studioblixt. Med färgfilter och utan. Exponerat dem så lika det gick, vitbalanserat dem mot samma punkt och mätt upp resultaten så nogsamt som det gick. Vi drack bara 2 koppar kaffe, åt grekiska Biftekis, drack 1 kopp thé och åt 3 mazariner och 2 brownies.

Möda lades ner på att få ljuskällan lika stor och med samma ljusdjup som möjligt mellan alla bilder - detta för att minimera psykologiska finter som uppstår.

Ordlista:

Clean = Vi har inte haft något färgfilter framför ljuskällan.

CTO = Color Temperature Orange. Ett färgfilter som bara släpper igenom varma färgtoner och släcker kalla.

CTB = Color Temperature Blue. Ett färgfilter som bara släpper igenom kalla färgtoner och släcker varma (men släpper igenom infrarött = elektromagnetisk frekvens över 700nm som varken ögat eller kameran registrerar men det syns i det spektrala diagrammet).

Hans = Han framför kameran.

Uppmätning - Del 3

Ok. Här kommer alla mina uppmätningar. Jag vill vara tydlig med att detta är mina egenhändigt gjorda uppmätningar som skett under så minutiöst noggranna förhållanden som jag mäktat med. Det vill säga LÅNGT ifrån vetenskapligt och branschstandardiserade metoder som säkerligen finns därute utvecklade av institut i diverse alptäta länder.

Mätapparaturen är fixerad (Sekonic C-700 och Sekonic DR758) på fixerade avstånd för att infallsvinklar etc skall vara exakt likadana. Då en viss variation i färgtemperatursuppmätning uppstår mellan varje blixt, och jag inte kan säkerställa om det är blixten eller mätapparaturen som diffar, har jag slagit flera blixtar och registrerat det värde som uppkommit flest gånger. Jag har vid ett flertal tillfällen gått tillbaka till referensblixten (enbart normalreflektor) för att säkerställa att referenstemperaturen inte ändrats under tiden.

Här kommer all data. Väck nörden inom dig och tryck näsan mot skärmen - eller klicka på resp. bild för större version.

Referensmätning. Kelvin: 5581

Kelvin: 5516 (-65), Ev:-0.2

Kelvin: 5371 (-210), Ev:-0.6

Kelvin: 5402 (-179), Ev:-0.4

Kelvin: 5320 (-261), Ev:-0.7

Kelvin: 5377 (-204). Ev:-0.6

Kelvin: 5501 (-80). Ev: -0.2

Kelvin: 5969 (+388). Ev: -1.6

Kelvin: 3672 (-1909). Ev: -2.2

Kelvin: 5868 (287). Ev: -2.4

Kelvin: 4732 (-849). Ev: -1.6

Kelvin: 5462 (-119). Ev: -0.3

Kelvin: 5415 (-166). Ev: -0.4

Kelvin: 4722 (-859). Ev: -1.0

Kelvin: 3172 (-2409). Ev: -1.0

Kelvin: 32644 (+27063). Ev: -1.1

ND-filtrena är naturligtvis intressanta, att de ändrar Kelvin så pass mycket och så olika!? Man kan spekulera om anledningen, men faktumet kvarstår. Så blev det när jag mätte under betydligt mer kontrollerade förhållanden än jag någonsin orkat ordna annars.

Föressten, glöm för allt i världen inte bort att över 700nm ("Far-Red"/Infrarött) så registrerar kamerorna inte vanligtvis färgerna (inte riktigt våra ögon heller). Så bli inte lurade av att det är värsta mega-röd-peaken i spektogrammet fast Kelvin visar ett lågt/kallt värde som t.ex Full CTB som har hutlösa Kelvin 32644.

Intressant är oxå Black Scrim (ett svart rutnät som är vanligt inom film) som värmer färgtemperaturen med nästan 900 grader. Nån som har en idé om varför? Ljusvågsinterferens? Jag har ingen aning.

Nu ska jag sova lite. God afton!

Uppmätning - Del 2

Snabb recap för de som inte orkar scrolla ner och läsa vad som hänt. Jag har mätt upp en hel hög med olika diffusions- och nd- och färgfilter för att se vad som egentligen händer med färgerna. Började med att mäta upp helt utan filter för att ha en referenspunkt, och denna mätning är väldigt viktig eftersom det är den spektrala färgåtergivningen som förändras när man sedan filtrerar ljuset. Har man en annan blixt eller ljuskälla med en annorlunda färgåtergivning så kommer självklart resultatet bli annorlunda.

Också viktigt att tillägga är att filter kan inte lägga till färger. Filter tar bara bort färger. T.ex ett blått filter - den tar egentligen bort alla andra färger utom det som är blått i ljuset. Finns det inget blått, så blir det inget ljus = mörkt. Exempel på detta är om man försöker filtrera en billig bygglampa köpt på byggvaruhus till dagsljustemperatur. Då kommer man inte lyckas särskilt bra, för det finns helt enkelt inget blått i ljuset.

Färgåtergivning från en studioblixt utan filter av något slag.

Färgåtergivning från en studioblixt utan filter av något slag.

Så. Låtom oss kika på spektrogrammet från en ren blixt. Från vänster till höger är nanometerskalan. Alltså den våglängd som det elektromagnetiska vågfältet har som återger en viss färg. Runt 460 nm är det en topp som betyder att det är mest blått ljus, men ändå ganska mycket av de andra färgerna som det dock blir mindre och mindre av ända upp till 780 nm som är tokrött. Vi kommer uppleva denna samlade färgmix som "vitt" om vi har hjärnan, ögonen eller kameran inställd på 5581 Kelvin. Högst upp i spektrogrammet ser man vilken Kelvingrad detta ljus ger.

Jämför man då med spektrogrammet från en mycket vanlig diffusion från Rosco som heter #129 Heavy Frost, så ser man att det varmare partiet kommer högre upp. Eftersom filter aldrig kan lägga till färg, utan alltid bara tar bort färg så betyder det att Heavy Frost alltså tar bort lite blått så den sammangeggade färgen upplevs lite varmare. Mätt i Kelvin har det blivit 204 grader "varmare" ljus. (Repetition: om man har en ljuskälla som alltså inte har lika mycket blått i sig så kommer resultatet bli annorlunda.).

Rosco #126 White Diffusion

Rosco #126 White Diffusion

White Diffusion utger sig offentligt för att göra två saker: Sänka styrkan på ljuset (uppmätt till 0,6 steg) samt diffusera ljuset (=skapa en större ljuskälla samt öka utfallsvinkeln). Men den sänker även de kallare färgerna en aning. 204 grader är kanske inte så mycket, men är synligt om man trycker näsan mot skärmen för att jämföra.

En grafisk presentation som enkelt visar hur färgerna skiljer sig är ett vitbalanskors som visar vilken kompensation som behövs för varmt/kallt samt grön/magenta.

Ren blixt utan filter. Kompensationspunkten ligger aningen förskjuten till höger vilket betyder att man behöver lägga till ett uns varmt om man vill uppnå exakt 5500 Kelvin.

Ren blixt utan filter. Kompensationspunkten ligger aningen förskjuten till höger vilket betyder att man behöver lägga till ett uns varmt om man vill uppnå exakt 5500 Kelvin.

#126 White Diffusion. Kompensationspunkten ligger mer till vänster. Här behövs ett uns kallt om man vill uppnå exakt 5500 Kelvin. Det behövs även en pyttepuff med magenta för att få bort en pytteputtgrönstick.

#126 White Diffusion. Kompensationspunkten ligger mer till vänster. Här behövs ett uns kallt om man vill uppnå exakt 5500 Kelvin. Det behövs även en pyttepuff med magenta för att få bort en pytteputtgrönstick.

Här ovan pratar jag om "uns" och "pyttepuffar" vilket ju låter väldigt ovetenskapligt. Hur vet man rent praktiskt vilket filter man behöver för att kompensera upp dessa förskjutningar? I det här fallet är det så lite att det kanske inte spelar någon större roll, men tycker man att det gör det så köper man antingen en Sekonic C-700 som visar exakt vilka filter man skall kombinera från Rosco eller LEE's sortiment, eller så kan man surfa in på filtertillverkarnas hemsidor där man kan få hjälp på olika vis, eller så köper man LEE's mobilapp som heter Lee Swatch som kostar 9:-. Där kan man klicka och dra sig fram bland alla tusentals(?) filter som finns att tillgå (beställs på Goecker/Procenter/Scandinavian Photo eller vilken välsorterad fotohandel som helst).

Rosco ND 1.2.

Rosco ND 1.2.

Riktigt intressant blir det när man t.ex tittar på ND-filter. Här har jag mätt upp Roscos ND-filter 1.2. Min ljusmäsare visar att den tappar 2.4 steg i styrka (vet inte riktigt vad det angivna 1.2 står för), men det riktigt intressanta är att den släpper igenom typ allt ljus över 700 nm. Och ändå visar mätaren en Kelvin på 5868 = kallare än referensmätningen. Spooky. Jag har försökt hitta exakt information om mellan vilka nanometrar som olika kameror registrerar ljus och mellan vilka nanometrar som Kelvin beräknas men inte lyckas jättebra, så jag lägger ner det arbetet. Infrarött börjar i alla fall vid 700 nm, och är ljus som vi "bara nästan kan se", så jag förutsätter att Kelvin-mätare och vanliga kameror helt enkelt registrerar upp till 700 nm. Så tänker jag tro tills motsatsen är bevisad.

I filmvärlden är detta någonting som diskuterats vitt och brett länge under titeln "Far Red" eftersom denna peak efter 700nm anses påverka bilden. I foto har jag aldrig hört någon nämna det över huvudtaget. Vad det beror på kan man bara sia om över ett par glas vin. Hur som helst så finns det naturligtvis filter som skär bort ljus över 700nm, men är alltså speciella (läs: dyra) Far Red-anpassade filter.

...och nu måste jag helt plötsligt hoppa i säng. Ska fotografera porträtt på en ordförande om några timmar. Godnatt mina damer och herrar! Fortsättning följer.

Oh! En sak till. Jag kan bjuda på datafilerna över dessa två uppmätningar för den som vill analysera Rx-värden. Jag presenterar all data lite längre fram när tiden finns!

Ren blixt

Rosco #126 White Diffusion

Uppmätning

Då har jag fått för mig att ta reda på hur det egentligen står till med hur färger påverkas av olika filter man har framför blixtarna. Att vissa gör ljuset varmare eller kallare vet man ju, men hur mycket och framförallt - ändras det även i den ofta förbisedda färgskalan Magenta -> Grönt!? Det är alltid mycket prat om Kelvin hit och Kelvin dit, och jag tycker minsann det är lite synd om Magenta -> Grön-skalan som inte ens har något namn.

Grejen är att allt ljus består av en blandning av massa färger. Våra ögon kan inte uppfatta dessa färger separat, utan vi upplever en "medelfärg". En skopa rött med en skopa grönt gör att vi upplever gult. Datorer och digitala kameror arbetar med tre grundfärger som man kan blanda för att få alla möjliga färger, och det är ju himla smidigt, modernt och effektivt. Men i verkligheten - utanför våra ögon - är det inte Rött, Grönt och Blått som ligger bakom receptet i en upplevd färg, utan färgskalan är flytande och går via Röd->Orange->Gul->Grön->Blå->Indigo->Violett med allsköns färgtoner mellan varje färg. Alla dessa färger är "rena" för de är inte någon blandning, och vill man slänga sig med tjusiga uttryck kallar man dem "rena spektralfärger". Dock finns det färger utöver denna färgskala som är en blandning av spektralfärgerna. Det finns ingen offentlig term för dessa icke-rena spektralfärger, men mitt förslag är "skitfärger" eftersom färgen brun är just en icke-ren spektralfärg, och det passar dessutom bra till just skit.

Så. Det jag vill veta är hur denna spektrala fördelning av rena spektralfärger ser ut från olika ljuskällor. Kelvinvärdet är ju bara ett medelvärde för vilka färger som peakar och inte peakar i spektralskalan. Kelvin säger inte ett jota om det totalt saknas vissa färger. Detta är katastrofalt om man t.ex tänkte plåta en grön strumpa, men så finns det inget grönt ljus alls, men Kelvin skyltar ändå med tjusiga 5500K. Då kommer de gröna strumporna bli svarta (=inget ljus) och då kan man stå där och klia sig i huvudet och inte fatta nånting. Nu är det kanske ett lite extremt exempel, och ett mer realistiskt fall är om rött inte återges i lagom mängd så kommer hudtoner bli sämre eftersom just hud tenderar att innehålla massor med röda nyanser. Att knixa till ett "perfekt" Kelvinvärde på 5500, men sakna massor med färger i spektrat är inga problem. Riktigt dåliga lysrör, pissiga Halogen-lampor etc tenderar att bara bestå av ett fåtal höga peakar som ändå tillsammans ger ett högt Kelvinvärde men det kommer se skit ut.

Därför finns givetvis en skala som visar hur det egentligen står till med färgåtergivningen. Ra heter det. Uttalas Ärr-A. CRI är den engelska varianten och uttalas Sje Roché Yves Saint Germain. Skojjabara. Hur som helst. Ju högre siffra, destå mer rena spektrala färger finns i ljuset man funderar på. Det finns hur mycket som helst man kan dyka ner i det här, men vi struntar i det nu tycker jag. Kanske en annan gång. Det jag är ute efter är att siffran 100 är superbra. Under 90 är det inte så bra. Under 80 är det katastrof. Har man en blixt som sprutar ur sig ljus med ett Ra på 76 så kan man vara säker på att någon strumpa förmodligen inte alls kommer se ut som i verkligheten.

Oj va många ord för att komma till min poäng. Jag har ägnat mig åt att mäta upp alla mina diffusionsfilter för att se vad som händer med de rena spektralfärgerna. Inte helt ointressant. Passade även på att mäta upp hur mycket ljusstyrkan påverkas.

Här ser man min setup. Blixt genom diffusion. En ljusmätare och en färgmätare. Blixten är en Profoto Pro 8 med Prohead med normalreflektor. För att ha en vettig referens hade jag styrkan ut från Pro8an så Kelvin låg så nära 5500 som möjligt (olika styrkor har olika Kelvin. Profoto's prylar är bra saker så det är inga större skillnader, men jag ville vara så noga jag orkade).

Här ser man min setup. Blixt genom diffusion. En ljusmätare och en färgmätare. Blixten är en Profoto Pro 8 med Prohead med normalreflektor. För att ha en vettig referens hade jag styrkan ut från Pro8an så Kelvin låg så nära 5500 som möjligt (olika styrkor har olika Kelvin. Profoto's prylar är bra saker så det är inga större skillnader, men jag ville vara så noga jag orkade).

Sekonic L-758DR och Sekonic C-700

Sekonic L-758DR och Sekonic C-700

Jag startade mätningssessionen med att inte ha någon diffusion alls, och bara mäta det rena blixtljuset för att få en referenspunkt vad gäller Kelvin och ljusstyrka. Den blixt jag använde (Profoto Pro 8) ligger skrämmande nära 5500 Kelvin när man kör den på styrka 6.9 (strax under 300ws), så det fick vara mitt grundljus.

Profoto Pro 8 med Pro Head

Sen började jag mäta diffusionsfilter efter diffusionsfilter. ND-filter efter ND-filter. Och ett par andra saker som duschdraperier, golvunderlägg etc.

Jag hinner inte lägga upp dessa data här och nu, för jag ska iväg och plåta ett par pensionärer nu, och de vill man inte låta vänta! Då kanske kakorna tar slut.

Återkommer inom kort med fortsättningen....

Jakten på sanningen

Chuck Close - konstnären som målar fantastiskt fotorealistiska jätteporträtt har gjort ett intressant foto-projekt tillsammans med Vanity Fair där han fotograferat porträtt på 20 superkändisar under rubriken "As you never seen them before", och såvitt jag kan se här i Sverige rubriceras det som "utan smink" med syfte att visa hur de ser ut osminkat, rått och "på riktigt".

LÄNK TILL VANITY FAIR'S SLIDESHOW

Fototekniken han använt är smått intressant då det är en 20x24" Polaroidkamera som levererar fantastiskt stora bilder, men det är inte det som får mig att höja på ögonbrynet när jag läser om detta projekt.

Kate Winslet framför den abnorma kameran. Blixtarnas placering känns typiskt "bara det lyser"-ljussatt. Coolast på bilden är nog ändå Chuck's rullstol, och antingen har han värsta rumpbalansen eller så är det en Segway-variant.

Kate Winslet framför den abnorma kameran. Blixtarnas placering känns typiskt "bara det lyser"-ljussatt. Coolast på bilden är nog ändå Chuck's rullstol, och antingen har han värsta rumpbalansen eller så är det en Segway-variant.

Kate

Kate

Chuck Close använder ofta en rå och smått oprecis ljussättning som, när man jämför med det ljus man brukar se dessa människor i, känns ovanligt vilket ger honom rätt i sin rubricering av projektet. Porträtten är plåtade i lite olika ljus, men oftast med en i höjdled lågt satt beautydish snett framifrån som ger en härligt friskt okomplicerad och ljussättningsbefriad touch, och en överexponerad stark kicker/sidljus bakifrån/från sidan av en liten ljuskälla - placerad så pass mycket från sidan så det läcker rejält på näsan som förutom en exploderande näsblaffa ger, på grund av den lilla ljuskällan ger mindre smickrande skuggkanter rakt i ansiktet. 

Ljussättningen är effektiv när man är ute efter ett ljus som inte skall kännas smickrande, och luktar väldigt mycket "jag skiter väl i ljus"-konstnärs-autentiskt. Välmotiverat för att vara Chuck Close som arbetat med detta ljus i många år om man ser till hans tidigare verk.

Vanity Fair viftar med betet effektivt när det, så i tiden, rubriceras som "den nakna och naturliga sanningen" vilket är mer i ropet än det mesta vilket förstås säljer lösnummer, klick och reklamintäkter. Vi konsumenter älskar att få avmaskera det glamourösa, falska och fuskiga så till den milda grad att vi köper vad som helst som rubriceras som "äkta". Allt väl så långt. Sanningen till varje pris!

Bette

Bette

Dustin

Dustin

Scarlet

Scarlet

Men att förstärka detta "äkta" genom att kräma på fulheten med ljussättning medvetet är precis lika "falskt" som att använda make-up eller photoshop. Därför är detta rent och skärt kvacksalveri, även om jag tror det är rent ointresse med tillhörande okunskap som ligger bakom. Gemeneman-konsumenten vill så gärna tillfredsställa sina lustar att få se en ful bild på den vanligtvis supersnygga sminkade och retuscherade Bette Midler. Att få ett bildbevis som visar att hon är en vanlig människa. Detta i sig är inte ovanligt - det ser man jämt i skvallerpressen som visar den nakna sanningen om kändisars celluliter från papparazi-fotografers inzoomade telezoom-bilder, men då är det i alla fall inte under falsk flagg.

Människans jakt efter att vara godhjärtad har tack vare möjligheten att få cred för det via sociala medier, blivit legio. Vi vill till varje pris påkommas att vara upptagna med att avslöja det oäkta, falska och förljugna i jakten på det äkta, rena och råa. Visst, det är ju bättre det är tvärt om. Men när jakten i sig är viktigare än syftet blir jägarna blott en lättlurad hord. Den moderna människan är lite som blint viftande riddare i rustningar med visiret nerfällt som springer kors och tvärs samtidigt som de svingar sina svärd utan att se vad de hugger ner. Stridsvrålet just denna gång är "SE SANNINGEN BAKOM SMINK OCH PRÅLIGHETER!" samtidigt som man tar en selfie på sig själv i sin blodstänkta rustning och lägger ut på Facebook. De ser inte att den riktiga sanningen är att superkändisarna är ljussatta och fotograferade på ett sätt som framhäver dem så osmickrande som möjligt. Hade de varit sminkade, hade de sett ut som skit ändå i detta ljus. Att denna befogade jämförelse vore på sin plats funderas det inte ens på. Nej, istället viftas det ånyo med svärdet och skramlas i rustningen rusandes mot nästa rättvisa som måste skipas runt kröken.

Nu måste jag själv skramla mig själv till sängs.

God afron.

Köksbordet

Lördag. Sjukt mycket förberedelser inför en liten filminspelning med absurd planering ner på minutnivå för 26 personer, 7 fordon, regnmoln och strömförande golv. Köksbordet agerar som vanligt kreativ mötesplats där alla som kan hjälper till. Kan ni gissa vad det är för sorts bilar som skall filmas?

Pressevent

Svängde förbi ett trevligt pressevent som Canon hade arrangerat på en pråm vid Strandvägen i Stockholm, där Emma Svensson och stylisten Emma Elwin körde en bra föreläsning om deras erfarenheter kring Canons G1X mk2, modebilder och stylingtänk för moderedaktörer och bloggare.

Jag och min ass Hans Andersson gled runt med en 5Dmk2 och 1DX och filmade lite:


/D


Ljuskursen 22-23 Mars - SÅ GRYMT KUL!

16 taggade deltagare, 4 assistenter, några modeller, makeup, styling, ett par grymma praktikanter och osedvanligt mycket kanelbullar samlades under helgen 22-23 mars på min ljusworkshop och slet sönder ljus i beståndsdelar. Teori, praktik om vart annat varvades och genom att börja från absoluta grunden i hur ljus faktiskt fungerar till att knixa med avancerade ljustekniker var det 16 strålande deltagare som på slutet gav sig av mot sina bussar, tåg, flyg och säkert nån vanlig bil för att börja använda sina nyvunna kunskaper på riktigt. Hemma på hemmaplan.

Deltagarna som armbågat sig fram till en plats var: Jenny Lagerqvist, Krister Bengtsson, Anders Mauritzon, Stefan Tell, Thomas Jäverbrant, Adam af Ekestam, Petra Bergren, Loke Roos, Angelica Zander, Albin Bogren, Christian Boo, Peter Westin, Björn Qvarfordt, Lennarth Sundberg, Ulf H Börjesson och sist men inte minst, den fantastiske Sami Grahn.

Det var många som ville gå kursen, men det fanns bara 16 platser. Sorry folks! Men vi kör igen. Inom kort. Håll utkik, eller skicka ett mail till workshop@bicho.se för att hamna på listan över de som får info FÖRST.

Bilder ljussatta och tagna under ljussättningskursen

Kika in på workshopsidan för att få mer info om ljuskursandet.

Deltagaren Loke Roos knäppte lite tjusiga behind-the-scenes-kort som kan beskådas här: http://lokeroos.com/david-bicho-workshop/

Deltagaren Stefan Tell bloggade om workshoppen här:
http://www.stefantell.se/blogg/2014/04/ljuskurs-hos-david-bicho-en-bild-steg-for-steg/

Ta en kik i kommande nummer av Fotosidan Magazin. De gjorde ett reportage om Mr Bicho när jag förberedde inför ljuskursen.

 

Ljuskurs 22-23 Mars! (FULLBOKAD)

[Tjong sa det så blev alla platserna bokade till ljuskursen den 22-23 mars. Det blev fullt på mindre än en dag. Oerhört roligt, men vi kör snart igen så anmäl ditt intresse till workshop@bicho.se så får du mer info när det är dags igen!]

140203: Då var det dags igen! Vi kör en workshop i ljussättning, och denna gång på Spring Studio med allt vad det innebär. Läs mer här!

Ju sämre destå bättr

För många, många år sedan var jag med i en fototävling med temat Bästa Nyårsbilden, och eftersom jag inte kan låta bli att inte göra som man skall så försökte jag komma så sist i tävlingen som möjligt genom att ta en så dålig nyårsbild som möjligt. Detta har hållit i sig, så varje år anstränger jag mig för att ta ytterligare en ännu sämre nyårsbild.

Nu kanske ni tror att det inte är svårt att ta dåliga nyårsbilder, men ack så fel man kan ha. I början är det lätt. Men efter några år blir det knivigare och knivigare. I år tog jag i från tårna och packade ner den sämsta kameran, mina bästa nära och kära för att tjonga iväg till en stad som enligt rykten skall bjuda på de fetaste fyrverkerierna. London.

Londonskt värre

Londonskt värre

Spännande nog hade förresten mitt pass precis gått ut (och inte hittat hem igen) så jag fick göra en liten visit i passfixardelens förlovade land. Beställa nytt pass, ta tillhörande passfoto, inse att jag inte skulle hinna få det nya passet i tid, åka till akutpass-stället på Arlanda, ta ytterligare ett tillhörande passfoto. Så efter denna vända stod det helt klart att passfotoautomaterna måste vara konstruerade av ingenjörer som är riktigt duktiga på ljussättning, för det kräver både en och annan erfaren ljustankevända för att lyckas bryta mot alla regler och göra ett så pricksäkert förvridande ljus.

Även om jag är vän av att göra tvärt om mot det förväntade, så tycker jag nog ändå att just passfotoautomaterna bör hålla sig strikt till regelboken. Pass som konstitution är ju precis allt annat än en kreativ palett för ljusekvilibristers experimentlusta. Pass är lika med ordning ordning och reda. Pass skall andas kontroll. Pass skall osa säkerhet. Pass skall på intet vis få alla att se ut som blindgalna terrorister. Tvärt om. Man vill se ut som en snäll kak-tant med 7 sorter i korgen varje söndagsfika.

Alltnog. Tillbaks till Londontrippen. Ganska precis på tolvslaget, så fyras som sagt ett av de fläskigaste fyrverkerierna av i den pulserande huvudstaden London. Hundratusentals människor vallfärdar för att beskåda detta spektakel, och för den icke insatte så kan jag berätta att det inte är det lättaste att få en bra plats. Londonpoliserna stänger av centrala London klockan 21, så vill man ha en bra plats gäller att vara på plats innan. Vill man ha en dålig plats gör man som vi gjorde. Då ger man sig ut 23.00 för att försöka gå så nära fyrverkerierna som möjligt. Eftersom alla gator är avstängda med kravallstaket, provisoriska murar, inhyrda vakter i tusental (kan inte låta bli att fascineras av administrationen kring detta) som försöker se till att ingen smiter över kravallstaketen och murarna, så när de vigaste ynglingarna ändå lyckas så springer vakterna efter. Då väller det över några oviga till och kaos uppstår när de fastnar hängandes och vrålandes på brittiska efter sin tappade öl. GIMME MI BEAH GIMME MI BEAAAH! ("hysta hit ölen") ekar i de folkfyllda gränderna kors å tvärs i London.

L1020300-X2.jpg

Föreställ dig två hundra fotbollsarenor som snabbt skall tömmas, och man är mitt i folkhavet som pressar sig mot utgångarna. Ungefär så känns det när man försöker ta sig någonstans. Detta försvårade min intention att ta oss till den sämsta tänkbara platsen för fyrverkeribeskådan, och när jag insåg att vi höll på att flyta med folkmassorna upp på någon av alla vackra broar i London med gudomlig utsikt över Themsen insåg jag att det här kan sluta riktigt, riktigt illa. Mina nogsamma efterforskningar pekade på att vi ofrivilligt hamnat på en plats där hela fyrverkeriet skulle breda ut sig över hela himlavalvet rakt framför oss tusentals människor på bron.

Som tur var spöregnade det nånslags små, vassa isklumpar, så skönt väder slapp man i alla fall. Denna förmildrande omständighet såg jag enbart som positivt i min mission att ta mitt livs sämsta nyårsbild. Tror det var här någonstans under något gatukökskorvköp i ficktjuvarnas paradis jag lyckades bli av med några hundra pund också. Perfekt.

...seveeen...siiiix....fiiiiiiveee...foooouuurrrr... räknade Londonborna ner tillsammans där jag stod med käften full av korv och senap i precis hela skägget fumlandes efter kameran. När senap fryser på fingrarna svider det kan jag lova ....threeeee.....twooooo.... ON-knappen på kameran är så liten att mina käkar slutade tugga under koncentrationen. Med kinder som på en hamster i himmelriket koncentrerade jag mig allt vad jag kunde för att se åt vilket håll alla tittade.... oooneeeeee.......... ............. ........ BABOOOOOOM haaappyyy neeewwwww yeeeaaaaaaaaarrrrrrr PAAAAANG BOOOOOM PAAAAANG PAAAAANG BOOOOM PANG PANG FJOPP FJOPP FJOPPP.....var fan är fyrverkerierna!? skriker jag för full hals. Man ser INGA fyrverkerier, men man hör smällarna, tjuten och ett kokande Londonhav av hundratusentals människor som vrålar i eufori över att få börja om på ny kula eller vad man nu vrålar över. I de regnsnöistugna molnen kunde man se ett ljussken som skvallrade om att fyrverkerierna fyrverkeriade BAKOM ett gigantiskt huskomplex. Efter några sekunder inser hela massivet av människor detta och hela folkmassan börjar löpa frenetiskt längre ut på bron för att försöka se runt hörnet på huskomplexet. Utan att nudda marken en enda gång tuggar jag vidare på korvmassan och glider okonstlad med ett hundratal meter längre bort på bron.

Så ser jag plötsligt en liten flygande ljuskägla! Ett fyrverkeri! Strax ser jag några till och armbågar mig loss från folkmassan för att inte komma på en alltför bra plats. Mitt kära sällskap bestående av min son, min flickvän, hennes dotter och jag står med trasiga paraplyer, frusen senap och tjoar HappyNewYear och jag tar upp kameran.

Potential finnes.

Detta kan bli min sämsta nyårsbild ever.

IMG_0119-L.jpg



Braven blåtandshögtalare

När man plåtar är musik ofta en suverän ingrediens för att lägga an den stämning man är ute efter, så när man är utomhus är en batteridriven blåtandshögtalare smidigt. Har kollat runt länge efter någon som är bra, och på sista tiden har det dykt upp en hel del små varianter som faktiskt låter mycket mer än de ser ut. Så hittade jag nu en rejält rugged variant som dessutom är ordentligt vattenskyddad, och låter förvånansvärt bra för att vara en liten pryl. En Braven BRV-1 som de har lyckats trycka in mer bas i än den lilla lådan klarar att bära på sina axlar.

Filmade av den precis - check this out:

 

Fotoskolan Stockholm

Blev inbjuden till Fotoskolan Stockholm som totat ihop ett par dagars föreläsningar för fotoskoleelever från hela Sverige, där jag idag höll en dragning om Kvalitet i fotografens yrkesvardag. Rubriken låter verkligen knastertorr, men innehållet tycker jag själv är supersmaskigt och faktiskt haha-roligt på sina ställen.

Jag har kört denna föreläsning några gånger och det är en av mina favoriter, och jag önskar att jag själv hört den för 10 år sen. För det handlar om vad jag utvecklat mig inom för områden de senaste åren och hur jag borde tänkt från början för att uppnå "högre kvalitet".

Med en grymt bra publik, intressanta föreläsare, lagom sval föreläsningssal, en projektor som tog hdmi-direkt och wah-wah-effekt på ljudförstärkaren så kunde det ju inte bli annat än en supertrevlig eftermiddag.

Tack Fotoskolan Stockholm!